Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mästerstycke. Jag har visat den för Tengborg och Chr.
Stenhammar, och de äro dina beundrare. Blidberg var hos
Tengborg, då jag visade honom ditt manuskript, och denne
annars så taddelsjuka menniska var nu en äfven så ifrig
berömm are. Han anfektade sig grufveliga att få veta
författarens namn, men han bedrog sig.”
Livijn svarar härpå mycket nyktert (H, I, 100), att
han aldrig blir och aldrig vill bli den svenske Goethe. ”Jag
vill bli den svenska Kosciusko. Det skulle vara en tröst för
mitt hjerta; men det blir det ej, om jag skulle nå en 100:del
af Göthes beröm; ty det slår för frihet och menniskorätt,
men ej för det berömmet att citeras i några skrifter. Jag
kan ej annat än skratta åt den Svenska Göthe, som Svenska
Akademien ej kunnat upptäckt” ...
Redan i detta bref berättar Livijn, att han ej vidrört
Torkel, sedan han sist tillskref Hammarsköld. Han befann
sig i ett af sina vanliga stadier af apati, tärdes af den
odrägligaste ledsnad, läste bibeln och katekesen och stundom till
omväxling den svenska lagboken med alla sina bål, stegel
och spö. Den 17 juli meddelar han från Tingstad, att Torkel
hvilar, och den 8 augusti beder han Hammarsköld sända
honom planen till Torkel, ty hans egen hade förkommit.1
Under de följande månaderna måste han emellertid hafva
raskt arbetat på dramat, ty den 11 november 1805 (H, I,
135) sänder han början af dramat till Hammarsköld, och i
december följde troligen slutet. Det var meningen, att först
Hammarsköld och sedan Höijer och Ekmarck skulle granska
dramat. Huruvida de båda senare fingo se det eller yttra
sig om det, är obekant, däremot genomgicks det mycket noga
af Hammarsköld, hvars anmärkningar dels återfinnas i
marginalen på manuskript n:r 4 (se nedan), dels läsas i bref till
Livijn 22 november 1805 och den 27 januari 1806.
I februari 1806 hade Livijn börjat att renskrifva Torkel
Knutsson (H, I, 160). Biberg, som han kände sedan
Uppsalatiden, hade blifvit kronprinsens informator och genom dennes
1 Detta är troligen orsaken, hvarför icke någon plan finnes till detta
stycke bland Lijvins dramatiska manuskripter. Den, som finnes kvar, läses
i Hammarsköldska bref samlingen.
6. — Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
