Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Waldemar framrusar, gör henne förebråelse, hon vill
öfvertyga honom om sitt misstag; förgäfves! Han stöter henne
ur sina armar. Hon ilar ut. Munken öfvertalar W., att det var
Arv., att hon länge älskat honom. Waldemar störtar ut, samlar
alla Torkels fiender.
6. Hans död beslutes.
7. Waldemar, ännu i fullt raseri, ditför äfven Birger;
Brunke, förträtad öfver Christina, bjuder till allt.
8. Sluteligen blir Birger ensam med sin biktfar, som efter
en temmelig het [predikan?] öfver helfvete underskrifver hans
dödsdom, och bifaller Christ. skiljobref.
4 Åkt. Samlingsrummet i ett kloster.
1. Abedissan sitter och talar med en annan nunna öfver
den ogudaktiga Torkel.
2. Brunke införes: han berättar, att Christina der skall
förvaras. Tillstår sin kärlek, hvilken Abedissan lofvar att bistå,
men upptäcker, att han af Brunk. blifvit underrättad, att Arvid
är hans rival. Han går.
3. Strax derpå införes Christina, hon är otröstlig, hennes
följeslagare aflägsna sig.
4. Christina, ensam; talar ensam, föresätter sig att trotsa
allt för att rädda sin far. Abedissan,
5. som hört hennes utlåtelser, rusar fram; en ström af
skällsord.
6. En munk samt Brunke inkomma med skiljobrefvet,
Brunke förer henne fram på teatern; han lofvar att vilja rädda
hennes ära; Abed[issan] och munk [en] låtsa, som om de ej
se det. Hon afvisar honom. Han svär hämd — ut.
7. Man anmäler en pelegrim.
8. Denne införes, han sjunger en romans, derigenom
igenkänner Christ [ina] sin ungdomsvän Arvid. Hon begär att få
tala med honom ensam..
9. Arv. berättar, att, då han förklädd smög sig ikring
hennes fängelse, har han mött Brunke, som tillbjudit honom sin
hjelp, skaffat honom in; knappt har han slutat, förrän
10. beväpnade inrusa, anförde af Brunke, som skola
be-mäktiga [sig] honom; han drar sitt svärd under kåpan; fattar på
ena armen Christina, söker att hugga sig ut, blir tvungen att
släppa henne, i det samma störtar han på en dörr, som leder åt
kyrkan och undkommer. Man hastar efter. Abedis[san] och
Nunnor inkomma och bortföra Christina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
