- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
98

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af Schillers mästerverk samt Addisons Cato voro de enda
tragiska mönster jag kände. Jag anför ej denna omständighet
för att derigenom tillvinna mig ursäkt för de brister, som,
iag är derom öfvertygad, finnes i detta arbete. Jag anför det,
emedan det någon gång kan vara angenämt och nyttigt att
se den riktning hvarje författare tager.”

Schillers tragedier och Addisons Cato skulle således
utgjort de väsentliga mönster, som Livijn följde. Likheten
med de förra ligger i det historiska valet af ämne samt också
i någon min i karaktärernas utformning. Särskildt Arvid,
den varmblodiga, ädle ynglingen, är tänkt i Schillers lyriskt
dramatiska stil. Af ett bref från Hammarsköld ser man,
att Livijn begärde upplysningar om metern i Jungfrun af
Orléans. Man skulle därför också snarast vara böjd att tro,
det äfven Schillers diktion varit hans förebild; så är dock
knappast fallet i någon större utsträckning, som nedan skall
visas.

Den andra hufvudkällan för Livijn var Addisons Cato.
Torkel Knutssons likhet med detta drama faller icke strax
i ögonen. En gång påpekad framträder den emellertid starkt,
och man ser att Addisons drama varit hans mönster säväl
för kompositionen som för åtskilliga af karaktärerna.

Det egendomliga är nämligen, att Livijn icke har
försökt, såsom man af hans och Hammarskölds många utfall mot
akademisterna skulle vänta, att skapa ett drama i den
Shake-speare-Schillerska stilen. Det är först några år senare,
omkring 1809, som Livijn och Hammarsköld nå fram till en
bestämd opposition mot den franska smaken. 1804 och 1806
hade de ännu endast hunnit att stifta bekantskap med vissa
nyare riktningar, som tilltalade dem, utan att hafva en klar
föreställning om, hvart detta ledde dem. De opponerade
mot svenska akademien, det är sannt, men de täflade också
för att vinna dess pris. Denna dubbelställning är fullt typisk
för hela deras estetiska åskådningssätt vid denna tid.

Man skulle kunna tänka sig, att äfven de båda stora
tyska skaldernas, Schillers och Goethes, egna dramer bidrogo
till att förvilla deras uppfattning. I det ögonblick, di Livijn
och Hammarsköld gjorde deras bekantskap, hade de redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free