- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
101

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Schillers stil. Den rättrådige Juba är med ungdomlig
beundran fästad vid Cato, och han älskar dennes dotter. Arvid
älskar Torkels dotter och lefver för att befria fadern.
Christinas karaktär erbjuder vissa likheter med den ljufva Lucia,
fast det öfver hufvud icke lyckats Livijn att göra henne
verkligt lefvande. Som redan sagdt låg det icke för Livijn
att teckna det milda, älskliga och ömma.

Vid sidan om dessa inflytanden från Addison och
Schiller låta äfven andra källor påvisa sig. Omöjligt är det
icke, att behandlingen af femte aktens fängelsescen, till hvilken
Livijn fick ideen ur rimkrönikan, i någon mån påverkats af
motsvarande scen i Egmont, hvilket drama Livijn ärnade
läsa, när han höll på med Torkel, och af hvilket han också
öfversatt några scener. I så fall bör det dock betonas, att
Livijn fullt själfständigt behandlat denna scen.

I tredje akten uppträder Arvid som pilgrim. Han
före-gifver, att han medför nyheter från hemorten. Förebilden till
denna scen har Livijn troligen funnit i Kotzebues Johanna
af Montfaucon, som han såg spelad i november 1803. I detta
drama, första akten, femte scenen uppträder Lasarra i en
pilgrims dräkt och tillspörjes af Johanna, hvarför han kommit.
Han svarar: ”en er ungdomsvän sände mig till er med
tidningar och budskap”.

Intressantare äro de icke få reminiscenser från
Shakespeare, som finnas i detta drama. De visa sig stundom i
rent stilistiska likheter, så t. ex. i Livijns användande af
synekdote, en bild som Shakespeare gärna begagnar.

I Torkel Knutsson, första akten, andra scenen, yttrar
Arvid:

Då dygden sofver trygg af samvetsfriden
Och lugna drömmar söfd, så vrider brottet
sig trött på ejderdun och slumrar häpen (sic!)

Och spritter opp vid synen af ett bofstreck,

Men kringser blundande dess vidd och utför
Om dagen sina afgrundsplaner. Fly!

En djefvul nalkas dig min fosterfar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free