Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en rent reflekterande karaktär har den ett annat bildval, en
annan känslostämning och en annan gång än Goethes. Se
t. ex. jungfruns monolog (Die Jungfrau von Orléans,
Prologen, 4 scenen):
Lebt wohl, ihr Berge, ihr geliebten Triften,
Ihr traulich stillen Thäler, lebet wohl!
Johanna wird nun nicht mehr auf euch wandeln,
Johanna sagt euch ewig Lebewohl!
Ihr Wiesen, die ich wässerte! Ihr Bäume,
Die ich geplanzet, grünet frölich fort!
Lebt wohl, ihr Grotten und ihr kühlen Brunnen!
Du Echo, holde Stimme dieses Thals,
Die oft mir Antwort gab auf meine Lieder,
Johanna geht, und nimmer kehrt sie wieder.
Goethes vers är mera fjärran från samtalsspråket; han
begagnar många abstrakta ord, stilen är långt mera episk,
lugnt . framglidande, reflekterande och sentensrik. Några
verser, valda på måfå ur något af Goethes dramer, visa strax
skillnaden mellan de båda skalderna, t. ex. följande Leonoras
replik ur Tasso I, 1:
Die Freundschaft ist gerecht, sie kann allein
Den ganzen Umfang deines Werths erkennen.
Und lass mich der Gelegenheit, dem Glück
Auch ihren Theil an deiner Bildung geben;
Du hast sie doch, und bist’s am Ende doch,
Und dich mit deiner Schwester ehrt die Welt
Vor allen grossen Frauen eurer Zeit.
Om man nu med dessa verser ur de båda tyska
skalderna jämför ett ställe ur Livijns drama, torde likheten med
Goethes diktion strax falla i ögonen:
Skall jag tillbaka kalla ur din ungdom
Den ed du en gång svor, att blifva nyttig.
Minns, när du harmades på vattenkonsten,
Som endast glänser, brusar och försvinner
Sen saften hon från hundra engar plundrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
