Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långsamt fram först&ndet krälar,
Qväfver känslans vilda rus,
Tills hon lik de dödas själar
Ej tål skåda dagens ljus...
Hulda inbjuder Magnus att följa sig till faderns slott. En
båt landar med hennes tärnor. Det är på tid, att hon skyndar
sig, ty Magnus’ jägare närma sig redan:
Att mitt hopp
Skall hejdas af förståndets spöken !
yttrar hon. Hon dånar, Magnus upptager henne i sin famn,
men stöter samtidigt i sitt jägarhorn. Han har därmed liksom
åter frammanat verkligheten och förjagat drömvärlden. Hulda
sliter sig lös ur hans famn och ilar ned i båten :
Din sällhet du vill röfva;
Din himmel du förstör,
sjunga tärnorna till Magnus. Magnus kastar sig i sjön efter
båten, men i detta ögonblick inkomma hans tjänare. Dessa
äro prosans, det nyktra förståndets representanter, för hvilka
själens hemlighetsfulla djup äro fördolda. De se dårskapen
och vansinnet, icke drömmarnes fägring. De se, att Magnus
håller på att dränka sig och söka rädda honom.
Hulda utkastar en blomma i vattnet, hvilken upptages
af Magnus. Förgäfves söker Magnus att ila efter båten. En
gammal riddare hindrar honom. I dessa sista scener betonas
åter motsatsen mellan drömmen och verkligheten, mellan
förståndets och fantasiens riken. Riddaren representerar mot
Magnus’ vansinne det sunda förnuftet:
Glöm ej de ordspråk, som fäderna lärde,
Blott för de flyktige ha de ej värde:
Fingret du stick i den jord, der du står
Lukta och döm hvad dig sedan anstår.
Efter dessa vansinnighetsscener afslutas akten med en
frisk och munter jägarkör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
