Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra akten. Vild och bärgig trakt pä stranden af
Wet-tern invid Röda Wäggarne. Tvenne tjänare uttala sina tankar
om Mägnus; han är förhexad; han ville ej följa dem i går,
förrän de ryckt blomman ifrån honom — en till synes helt
vanlig blomma, men som hemlighetsfullt försvann och ej
kunnat återfinnas. Tjänarne fly, rädda för trollen, som husera
i trakten.
Magnus inkommer; han uttrycker sin längtan efter
Hulda. En myrtenklädd flicka möter honom med en hälsning
ifrån henne; hon räcker honom en ros, som han skall kasta
i vattnet, så infinner sig strax Hulda. Magnus tvekar ett
ögonblick liksom Faust i Hexans kök inför trolldrycken, som
skall återgifva honom ungdom, men lidelsen segrar. Han
kastar blomman. En stämma svarar honom från sjön. En
osynlig kör höres från alla sidor. Den sjunger en sång till
kärlekens och nöjets lof. Ett gyllne skepp fördt af Huldas
tärnor höjer sig ur sjön. Då det nalkas stranden höres
der-ifrån en af blåsinstrumenter åtföljd sång. En triumfsång till
kärleken sjunges af tärnorna:
Trumpeternas smattrande toner,
Och pukornas jublande dån
Högt skalla i luftens regioner;
De vinka dig, nöjenas son!
De vinka bland vänliga gäster,
Till flickornas böljande barm,
Till vilda bachantiska fester,
Till glädjens berusande larm.
Magnus ilar fram mot skeppet, då han varseblifver Hulda
bland skaran. Hans smärta är som bortblåst, och nu följer
en ny kärleksduett mellan Hulda och Magnus. Denna har
emellertid en annan karaktär än i den första akten. Det är
nu Hulda, som söker förmå honom att följa sig, talande med
hela makten af sin kärlek och öppet sägande, att hon är
Wetterns hafsfru. Livijn har här begagnat sig af folkvisans
ord, hvilka han dock omdiktat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
