Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter väl förrättadt ärende försvann, nästan lämnande oss i
ovisshet om Magnus vore räddad.1
Goethe har själf i Faust inspirerat sig af Shakespeare.
Förebilden till häxköket med dess obegripliga besvärjelser,
dess kokande trollkittel, i hvilken så många underliga
ingredienser nedkastas, utgöres af häxscenerna i Macbeth, speciellt
fjärde akten, första scenen. Walpurgisnatten är ett slags
nordiskt och sataniskt motstycke till Shakespeares
sydländskt ljusa midsommarnatt; liksom det senare är befolkadt
af idel vidriga och onda andar, så det lörra af graciösa och
älskliga andeväsen.
I Auerbachs källare framtrollar Mefisto för att roa sig
själf och Faust vin ur bordets träskifva. När komparserna
upptäcka, att trolleri är med i spelet, vilja de angripa honom,
men Mefisto förvänder deras syn, så att de råka i handgemäng
med hvarandra; och när han slutligen löser förtrollningen stå
de där med skammen och hålla hvarandra om näsan.
Förebilden till denna scen finner man i Stormen, där
Prospero efter behag förvänder synen på skeppsmanskapet.
Den burleska scenen i Auerbachs källare finna vi direkt
återgifven i Hafsfruns tredje akt, då hofmännens jaga efter
Huldas fagra nymfer, men i stället för de flyende
uppenbarelserna, hvilka de icke kunna gripa, omfamna hvarandra
utan att märka sitt misstag. Deras syn är förvänd.
Redan i Goethes drama lurar öfverallt symboliken.
Faust är långt mindre en individ än en symbol för hela
mänskligheten, hvars längtan och strider förkroppsligas i
honom. Och de flesta scener i dramat äga en djupare mening
genom den symbolik, som öfverallt speglas i händelsernas
väf. Icke minst genom dessa egenskaper är det som
Faust-diktningen utgör den tyska romantikens begynnelse. Faust
är romantikens heliga bok; från dess blad är det som längtan
efter medeltidens mystiska stämningar stiga upp och tjusa
sinnena.
1 Detta ängelns uppträdande kan emellertid icke Livijn hafva f&tt från
Goethe, som först många år senare utförde denna scen. Kan han möjligen
hafva fått idéen från Dante? Den erinrar om en scen i Dantes helvete, dä
en ängel nedstiger från himmelen och bortjagar djäflarne, hvilka starkt ansatt
Dante och hans ledsagare vid hel vetesstadens portar. (Inf. Cant. IX.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
