- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
160

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mitt hjerta det är
Som vill dig uppvärma
Och närma
Din tränad

Till honom, som irrar förskjuten, af brånad
Förtärd
men närd
Af hoppet. O lät mig blott hoppas!

Icke heller är det lämpligt att Svafva, dä hon ber Hulda
ätervända till sin fader, Ägir, Hafvets härskare, helt
vanvördigt kallar honom för ”gubben”.

Däremot har det längt bättre lyckats Livijn att ätergifva
det demoniska i en lägre sfär, nämligen i dessa scener, som
ätergä til! Auerbachs källare hos Goethe. Den burleska
behandlingen, som här erfordrades, läg naturligare för hans
temperament, och därför är det ocksä mera lif öfver dessa
hofmännens och tjänareskarans förvillelser och gycklande
upptäg.

Trots dessa och liknande anmärkningar kan det dock
icke nekas, att diktionen i detta drama frän mänga
synpunkter sedt har stora förtjänster, om man betänker de
svärigheter, som Livijn hade att bekämpa. Ny är den dock
icke, fast den som redan nämndt är starkare päverkad af
Goethes behandlingssätt än nägon föregående stor diktning i
svensk litteratur. Men dessa växlande strofer efter antika
mönster, som utgöra det egendomliga för versbehandlingen
i Livijns Hafsfrun, hade redan användts af den yngre
generationen t. ex. af Wallin.

Sällan har väl Livijn begätt ett större fel än dä han
uppsköt utgifvandet af Hafsfrun. I det ögonblick, dä den

1806 föreläg fullbordad, var den, trots de anmärkningar, som
kunnat göras mot behandlingen och särskildt dess brist pä
verklig lyrisk eld, en ny och egendomlig dikt. I mer än ett
afseende skulle den kunnat befrämja romantikens
framät-gående. Säkerligen skulle den väckt uppseende och mötts
af kritik. Därför talar Wallmarks omdöme; han fann
spök-körerna underliga. Men kritik är nyttig och utvecklande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free