Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och svennen svarade ternan så:
Dig Gudamoderen känner;
Låt mig med dig till kyrkan gå,
Jag är ock af hennes vänner.
Rosen o. s. v.
Så sakteliga gingo de dit,
Och svennen blef så förtrolig,
han talte så ömt om helgonens nit,
Och huru himlen är rolig.
Rosen o. s. v.
Och ternan hon såg på honom så ömt,
Och när till kyrkan de komma;
Hon nästan Gudamoderen glömt
För kärleks skönaste blomma.
Rosen o. s. v.
Men när som svennen tog henne i hand
Och fram till altaret ledde,
Uppgläjiste ett ljus likt morgonens rand
Och kring monstrancet sig bredde.
Rosen o. s. v.
Då till den korsfäste svennen gick,
Sin hand på korset han lade:
Den korsfäste gaf en nådig blick,
Då svennen till ternan sade:
Rosen o. s. v.
Mins du allt hvad jag sade dig nyss,
med barnsligt sinne och hjerta,
Till insegel mottag denna kyss,
Som qväfver jordenes smärta.
Rosen o. s. v.
Och när hon kyssen af honom fick
Och den på läpparna brände,
Den korsfäste gaf en nådig blick
En engel mot henne sig vände.
Rosen o. s. v.
En engel hon blef i samma stund.
Se blott hvad kyssarna göra.
Christ gifve, att man uti vår lund
En sådan sven ville föra.
Rosen blommar, glänser och dör.
Tiden ej min kärlek förstör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
