Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hfir finnas grufveliga vilddjur, mången
Vägfarande de sönderslitit, men
De taga flykten för min faders blickar,
Och han skall dig ledsaga på din väg.
Carl.
Min väg han leder blott till skönheten. —
Och dess gudinna har jag funnit — Herlig
Framglänser hon uti naturens fägring.
Okonstlad som vår första mor, då hon
I källan såg sin bild och henrykt blef
Utaf sin egen skönhet, såg mot djupet
Och bad till Gud, ej anande, att sjelf
Hon var den Gudom hon med heta böner
Fromt kräfde. Flicka! åldrar måga komma
Och åldrar slutas: Men förgäfves sökes
Din himla skönhet omkring jordens villmark.
Hildur.
Hvad menar väl ditt tal?
Carl.
Göt ej naturen
Den ömma känslans strängaspel uti
Ditt bröst, som när det af en lika hand
Slås an, besvarar honom från dess inre.
Hildur.
Naturen? Ej jag känner detta helgon.
Carl.
Naturen! Ditt skyddshelgon? Som med mildhet
Begåfvat dig med skönhet och med insikt,
Att ur dess hemligaste vinklar kalla
Den dolda känslan fram och genom oskuld
Förtjusa.
Hildur.
Nej jag vill ej tjusa! Fåfängt
med prydda ord och sköna svek du söker
Bedåra mig. Du är en hofman, och
Min far har sagt mig, att der tungan hycklar
En okänd fröjd, der sjuder hjertat svek.
Carl.
Din far! Hvem är din far?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
