Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livijn kom själf till Thomestorp. .Den 25 juli skref
(H, II, 215) han till Hammarsköld: ”Eggert och jag hade
långa samtal uti vårt gemensamma syftemål, hvaraf följden
blir den, att Strömkarlen kommer att omarbetas efter en
annan method, och förmodar jag, det den blir uppförd i
vinter, så framt han håller det han lofvar, eller jag ej ryggar
mitt löfte, hvilket är sannolikare.”
Livijn började vid denna tid känna sig själf. Han fick
också rätt i sin profetia. Den 14 januari 1812 skrifver han
såsom svar på en förfrågan från Hammarsköld, om blott
första delen af Lifberg skulle utkomma och om Strömkarlen
försvunnit bland vågorna: ”Visserligen äro de, och jag tror
[jag] sjelf, båda begrafna i djupet, det är mig omöjligt att
skrifva något. Så snart jag skrifvit tvenne rader, som ej nu
som förr komma, jag vet ej sjelf, huru eller hvarifrån, utan
måste hoptvingas, måste jag stå opp, vandra några steg öfver
golfvet och slutar med att med en ed bedyra odugligheten af
hvad jag gjort. Det finns hvarken frid eller tillförsigt i mitt
inre. Antingen herskar der en vild yrsel eller ock en domnad
ilska.”
1812 var det således ungefär slut med Livijns intresse
för Strömkarlen; följande året kom kriget och efter
hemkomsten fick Strömkarlen hvila.
Det bör tilläggas, att Livijn aldrig skrifvit synnerligen
många rader på denna opera åtminstone att döma efter de
nu bevarade fragmenten. Nedan skall meddelas några af
de viktigaste och intressantaste af dessa. Att däremot
närmare kritisera dramat torde knappast löna sig, då
fragmen-terna äro synnerligen obetydliga. Själfva motivet var
synnerligen lyckligt valdt för en opera, då det helt osökt gaf
anledning till musikalisk behandling af den demoniskt romantiska
karaktär, som Livijn eftersträfvade. Dess likhet med
Hafs-frun behöfver knappast antydas. Äfven här är det ett af
den nordiska folkmytologiens demoniska väsen, som spelar
hufvudrollen, den manliga motsvarigheten till hafsfrun.
Liksom Hulda eftersträfvar Strömkarlen en jordisk varelses
kärlek. Livijn har också denna gång inspirerat sig ur en
gammal folkvisa, af hvilken flera varianter läsas i tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
