Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själfva benämningen på Livijns drama ”Den segrande
känslosamheten”, hvilken i förbigående sagd t erinrar om titeln
på ett af Goethes små lustspel ”Der Triumph der
Empfind-samkeit”, som säkert varit Livijn bekant, hänsyftar på den
känslosamhet och sockersöthet, hvilken utmärkte Wallins och
Valerii sällskapsvisor och genrebilder. Flera prof af denna
art funnos i Polymnia, t. ex. Wallins ”Idyll”, ”Lilla Hedda
och hennes canarifågel” m. fl.
Dock är det långt ifrån lätt att alltid förstå dessa
allusioner på dagens tilldragelser, hvilka Livijn insveper i en
lärd och konstfull allegorisk klädnad. Manéret var vanligt i
denna tids press, hvilken ännu hade i godt minne den
stränghet som absoludsmen utöfvat mot tryckfriheten. Den
Gre-vesmöhlenska fejdens broschyrer utgöra också en besynnerlig
blandning af förblommerade angrepp och grofva
okvädins-ord; men få af denna tids författare äro så subtila och
svårtolkade i sin polemik som Livijn.. De tre damerna, hvilka
uppträda i första scenen och hoppa kråka, kunna i all sin
skenbara oskyldighet tjäna som ett exempel på detta
sakförhållande. De hafva synbarligen sprungit fram ur dikten
Leksystrarnas farväl (Polymnia sid. 219), i hvilket det lekes
hök och dufva. Men säkerligen syftas i denna första scen
äfven på några händelser ur Wallins intima historia, om
hvilka vid denna tid lifligt skvallrades i hufvudstaden. På
honom pekar redan scenanvisningen: ”Till höger Solna
kyrkogård och till venster Palmyras pelarskog.” Det senare
uttrycket syftar på Wallmarks skaldestycke ”Handen”, där
det, sid. 11, heter ”Flyg till Palmyras pelarskog”. Solna
kyrkogård åter är en diskret hänvisning på Wallin, hvilken
där var kyrkoherde. Wallin hade åren förut varit
för-lofvad med en mamsell Runevall, föremålet för flera af hans
vackraste erotiska poemer. Han bröt emellertid förlofningen
och gifte sig 1810 med en rik fabrikörsdotter. Detta
uppfattades af samtiden, som ett föga hedrande drag af kall
beräkning.
Det är på dessa Wallins kärleksaffärer, som anspelas i
denna första scen. Att så är förhållandet bekräftas genom
ett yttrande i Livijns tillämade tragicomedi De älskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
