Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Företal. Välborne, Högädle, Vidtberömde, Höglärde,
Väl-ädle, Vällärde, Ädle och Högaktade samt Välbetrodde Herrar!
Hvem skulle jag hellre helga detta arbete, under hvars
beskydd bör det snarare framgå i verlden än Edert, I mäktige
män och store skalder i som med Edra odödliga arbeten lifvat
min ringa sånggudinna; som ledt henne på den ljufliga stig,
hvarest hon åt sig och Eder brutit dessa kransar af eterneller!
Smädaren må säga hvad han vill, han må söka nedsätta Edra
stora förstjenster, han må hopsätta kritiska bref, han må låta utgå
sändebref, I blifven Eder ändå alltid lika, ty 1 (rådnen ej mina
Herrar!) just I ären smakens kronor!
1. Scenen.
Teatern föreställer i fonden en allé af rosenbuskar, vid
hvars slut Blå-Porten visar sig.1 Till höger Solna kyrkogård och
till venster Palmyras pelarskog.
Fröken Sensibilenhjelm, sysselsatt med att
brodera en stor förgätmigej på en tobakspung.
Mamsell Kavatiander, flätande en krans af
förgätmigej, rosor, liljor, sippor och resedor, Mamsell Jordmark,
hoppande med.
Trio.
Vårt hjerta är en landtlig hydda,
Som har tre, fyra kamrar blott;
Ej prålande men likväl prydda
Och der är alltid varmt och godt.2
S e n s i b i 1: Hvilken söt vers! Kors lilla du! När jag
läser den, är det alldeles, som om jag precist kände, huru mitt
lilla menlösa hjerta vore bebodt. Ack I gode! Om det fanns
något ännu lågare palats, ännu ståltare koja.
Jord: Söta Abelardoisa! Tänk då på, hvad du säger, intet
går det an att säg# lågt palats och stålt koja.
Kavat: Alltid gör du dig till. Kantänka! för att din fästman
skrifver vers, så vill du criticera på allt, hvad vi andra göra;
men mins du, huru Zoilus fick påskrifvit.
Jordmark: Skall då den gode alltid vara ett mål för din
snillrika, men ofta brännande kvickhet. Är det ett brott för
hans höga hjerta och känslosamma förnuft, att det öde, som leder
menniskans skönaste villor, alldeles beröfvat honom ljusstaken.
Hvar skulle han göra utaf ljuset då? Säg mig det? Var ej söta
fars perukask rätt så god som något annat att ställa det vid.
1 Se Pölymnia, Visa af Valerius, strof 7.
* Jfr Wallins Maries hjertkamrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
