Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärkeljuset upplöser komitteen, hvarefter han begifver
sig ned till Akademien. Han hälsar den i ett längre anförande,
i hvilket han visar, att man måste umgås varligt med ljuset-’
och endast försiktigt utdela det bland folkhopen. Ledamoten
N: o 12 (I. R. Blom) hälsar honom välkommen med ett tal,
som parodierar den akademiska stilen. Under tiden hafva
till allas förvåning allt fler ljus blifvit upptända. Man hör
från spridda håll allmänheten göra betänkliga anmärkningar.
Man yttrar om ledamoten N:o 16 (Leopold): Ӏr denna
smala dank, det ljus, som man så prisat.” En annan menar,
att lyktorna ge mindre ljus än de själfva, och att det vore
bäst att bortkasta dem. Man skrattar åt, att en tjuf kommit på
själfva Ärkeljuset. Ledamoten N: o 16 (Leopold) uppmanar
sina kamrater att med honom göra slut på det myckna ljuset.
”Ty hellre allmän natt, än dag mot ordningen.” N: o 17
(Wetterstedt) instämmer, N: o 6 (Wingård) varnar däremot
för våldsamma åtgärder och håller ett tal till hopen, i hvilken
han själf kallar sig Ljusputsningens Canizler och uppmanar
dem att följa hans beslut:
”Ett stort exempel ge — hvart enda ljus släck ut
Man skall ett större lugn uti vår skymning finna.”
Bland hopen höja sig röster, som förklara, att detta
tal är slidder sladder, och i stället bör man tända flera ljus,
hvilket sker. N: o 17 uppmanar sina kamrater att framdraga
saxarne och afklippa ljusen. Ljussläckningsbetjenterna
framträda och börja släcka ut ljusen, men nya och flera upptändas;
slutligen bryter hopen sönder betjenternas saxar; knuffar
undan dem och tränger sig fram till det akademiska skranket,
och flera med stora gnistrande vaxljus i händerna hoppa
äfven öfver det. De se nu tydligt, huru illa upplysta
lyktorna voro. N: o 12 har icke ens någon dank i sin lykta.
En af hopen framtränger med ett Phosforistiskt elddon, och
påtänder en svafvelstiska under ledamotens näsa. Denne
vaknar, flyger förvirrad upp och utbrister:
Så känslig som den växt Mimosa plär betitlas,
Så är min näsa ock. Han nys»-, när han kittlas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
