Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skrange ställa sig på ömse sidor af Theatern och sjunga under
det hofkämpaifie och hoffröknarne dansa en Ballet.
W ö 11 e.
Upp ädle konungsman,
Din ära trifs försann
I maklighet och nöje.
Men nu du dansa må
Att icke skörbjugg få
Vår fiende till löje1.
Skrange.
Rik är den syn, som strålar från Naturen
I Ceres glans och Floras kolorit,
1 poppelns höjd, i skönheten hos Djuren,
1 ögats eld från glädjens Aphrodit:
Men fröknars mängd, som för min känsla visa
Behagens, kärlekens och pliktens lag,
Hos dem jag bör enkannerligen prisa
Allt hvad i dans de lägga för en dag
Duo af Wölle och Skrange.
Välsignelse åt edra värf
I, som för bördorna ej svigten,
Och med beslutsamhetens nerv,
Ej hören smädelsen för plikten!2
Chor af hoffolket.
Lycksalig den, som mödans frukt
Ej samlar blott, men äfven delar:
Hvar helst det finns så god produkt
En stark afsättning aldrig felar3.
Chor af de Dansande.
Vår menlösa dans rätt fatta, o kung,
O! göm våra språng i ditt hjerta.
Min drottning, o, sitt ej tvär och tung
Som vore du rörd utaf smärta.
O konung betänk! vår trohet och nit,
Ty vi hafva dansat just med flit.
Baletten upphör, och de dansande göra en vördnadsfull
Compliment för de konglige personerne.
1 Walberg, Folksånger, sid. 16.
* Valerius, Årsfesten 1811.
8 Valerius, Vintervisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
