Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Acten.
Teathren föreställer en trång dal å ömse sidor omgifven af
branta berg; Man ser Norrmän sysselsatte att medelst sten och
fälda träd tillstänga ingången. Vice Konungen inkommer med sin
svit, uppmuntrar arbetet. För honom berättas, det en fången
Norrman lyckats att rädda sig från fienden, han inkallas, aflägger
sin berättelse och förklarar, det han hellre än att vara ledare för
rikets fiender, uppoffrar lif, fästemö och allt, hvad kärt kan vara i
verlden. Vice Konungen berömmer högeligen dessa en Norrman
så värdiga tänkesätt och förmanar de samlade böndeme till
tapperhet. Man rådgör om sättet att fira segern och någon
föreslår, att fångame skola slås ihjel, och emedan de på sätt och
vis äro svenskar och således af en hård och grym slägt, så skola
de ej bakifrån skjutas ihjäl utan framifrån, så att de få elden
mitt i ögonen. I det samma hör man ett aflägset skott, och alla
Norrmännen skynda sig opp och dölja sig mellan bergen. — Nu
inkommer Zinklairs tropp, den marcherar helt sorglöst, man hör
dels fältmusik, dels Ossianska sånger. I spitsen föres den fångna
Norska flickan af tvänne Soldater; då tåget närmar sig den
förhuggna ingången mötes den af skott från bergen. Striden blir
allmän. Skottarne skjuta och försöka att storma bergen, men
tillbakadrifvas af Norrmännen genom gevärseld, nedrullade stenar
och träd. Zinklair med några få bryta sig igenom förhuggningen,
de öfriga stupa; några sårade, dem man vill taga till fånga, värja
sig så förtviflat, att man nödgas mörda dem. Slagets slut. Vice
Konungen nedkommer från bergen och gratuleras till segern,
hvarvid Rosenröd och Morgenstjeme uppläsa hvar sitt
skaldestycke. Någre Norrmän, som sysselsatt sig med de dödas
plundrande, finna den emellan några stenar afdånade flickan,
hvilken återväckes till lif och framsläpas till vice Konungen.
Denne förebrår henne att hafva låtit bruka sig som vägvisare
åt Rikets fiender, hotar att straffa henne, men då hennes fästman
inkommer, beder för henne, omtalar sin stora bedrift, och någon
af skalderne derjemte gör den anmärkningen, att, om hon ej visat
dem den vägen, så hade de troligen ej kommit i bergspasset,
i hvilket fall segren blifvit mera dyrköpt, så ej allenast frikännes
hon af vice Konungen, utan han förenar de båda älskande och
lofvar derjemte att sjelf påkosta deras bröllopp.
4. Acten.
Teathren föreställer ett trångt bergspass. Zinklair med 3
till 4 öfverblefne skottar instörta. De förföljas af någre Norrmän,
18. — Mortenaen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
