Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Välan, O medborgsman, kan jag ditt tal förstå
Skall just som Nero dör, fatalie timman slå.
Förlåt mig, Talets drott! Må jag din omsorg väcka,
Förskräcks och hisna ej — jag vill dig ej förskräcka,
Gif akt på ödets svek!
Sufflören.
Ha! denna plågomakt,
Som har Theaterns verld i snillets fjättrar lagt;
Som sväfvat, mörk Furi, emellan Scenens poler
Och utsett mordets dolk bland Melpomens symboler1;
Som akademisk smak, framför sig biltog gjort,
Satt pennan i den hand, der hon ej sitta bort.
Det varma blodets saft jag redan isad känner,
Och Nubiens sommarsol uppå min hjessa bränner;
Förtviflan, kyrkostöld, våldtäckt och tyranni.
Tornväktarn.
Håll opp, mitt nerfsystem kan eljest rubbadt bli;
Jag finner mig så matt; jag är för dygden buren,
Jag henne älska vill, jäg älska vill naturen;
Och med en känslig själ, af slik beskaffenhet
Tro mig! jag fruktar allt af ödets klyftighet.
Sufflören.
Ett ljus uti min själ! en gnista från det höga,
Förslagsvis sväfvande framför förståndets öga
Tyst! prroo! håll! vänta! nu — nu har jag fått det fast;
Förutom Committé fås ej project i hast.
. Mitt har den lydelsen: Vi ödet strängt förbjuda,
Att komma in på scen.2
Tornväktarn.
Hvad låter du förljuda?
Vi ödet stänga ut.
1 Leopold, Religionen.
1 Denna och de följande replikerna åfse säkerligen att parodiera P. A.
Granbergs lyriska tragedi Jorund, som vann Sv. Ak. stora pris 1812. (Jfr
Sv. Ak. handl. från 1796, del VI.) I företalet till detta drama yttrar
Granberg: »Det torde förebrås författaren, att han låter ödet spela en hnfvadroll;
men äfven ntan att anse en sådan ödets styrelse som en nödvändighet för
tragediens upplösning, torde den i synnerhet kunna antagas, när man förflyttar
scenen till de tider, då öfvertygélsen om en förutbestämd händelsernas
sam-mankedning utgjorde en religiohsprincip.» — Det var med andra ord
Granbergs afsikt att skapa en ödestragedi, fast han blygsamt säger, att det kanske
icke lyckats honom att nog lifligt skildra det intryck som begreppet om en
sådan makt bör göra på sinnet. Det talas också åtskilligt om Odet i
Granbergs drama, men det har i själfva verket icke lyckats honom att skapa en
ödestragedi; tvärtom hans drama saknar öfver hufvud allt djupare perspektiv
— det är detta som Livijn här velat parodiera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
