- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
15

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jolin claudius’ Äventyr

17

i skymningen, då jag var ensam i huset och letade efter
något, gläntade jag på garderobsdörren. Uniformens
vita bröstsnodder lyste som och liknade revbenen på
ett skelett.

Jag uppgav ett skri och störtade huvudstupa ut på
verandan. Där snavade jag och föll ned i den tämligen
höga stenfotens tagghäck — ett litet ärr under vänstra
ögat har jag kvar ännu som minne av förskräckelsen.
Men utom det och några smärre skråmor hade ingen
skada skett, och dock fortsatte jag att utstöta vilda
rop, som tillkallade vår grannes, målarmästaren,
tjänstfolk. Jag var på väg att få ett epileptiskt anfall och
kunde icke under min hysteriska gråt förklara vad
som hänt. Senare skämdes jag. Men än i denna dag
har en på glänt stående dörr till ett mörkt rum en
halvt ohygglig verkan på mig. Jag blir nervös och
frånvarande, även om det är sällskap i det rum, vari
jag befinner mig, och vanligtvis måste jag till sist stiga
upp och under någon förevändning antingen helt öppna
eller också stänga dörren. Även i drömmar har jag
ofta plågats och marridits inför halvslutna dörrar, som
jag icke kunnat stänga, med tilltagande skräck väntande
att något förfärligt skulle uppenbara sig från andra
sidan — intill dess spänningen nått sin höjd och jag
vaknat, sköljd i ångestsvett och med hamrande hjärta.

Detta tillägg får vara avslutande för min
presentation, och nu glida vi vidare på det tåg, där jag satt,
besluten att stänga livets dörr bakom mig, vilken endast
stått på glänt och till sist blivit mig en outhärdlig
börda, en mardröm.

Det hade blivit alldeles mörkt ute. Ibland trodde jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free