- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
34

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io henning berger

Klippan erbjöd några naturliga avsatser, som
verkligen liknade trappsteg, och hela platån var ej högre
än manshöjd — något soin jag ju redan förstått, då
jag först hörde rösterna i mitt öra.

Det var lätt att komma ned, och bortom en liten
gräsvall strök en grov, grusig landsväg. Jag1
stapplade fram till den, just som några stora regndroppar
började falla, och här och där såg jag, att den
vind-lade in i en svart skog, som på ömse sidor tycktes ha
omväxlande berg och bråddjup till dekorationer. Det
var icke uppmuntrande, i synnerhet som regnet
tilltog och ett okänt brus växte fram ur hålvägen,
tilllika med rullande dån under och över skogshöjderna.
Jag hade engång förut bevittnat oväder i alptrakter
och kände till farligheterna, men det var den gången
inom ett elegant hotells väl skyddande murar. Och nu
skulle jag inom få sekunder vara i becksvart mörker.

Då upptäckte jag ett litet grått hus, icke ett
stenkast ifrån mig. Det kunde vara ett redskapsskjul eller
en vaktstuga, det liknade dessa små träbaracker som
uppföras till väntrum vid mindre, enskilda järnvägar.
Jag skyndade — det vill säga linkade, så fort jag
kunde — dit med min slocknande lykta, och till min
glädje fann jag dörren öppen, slående fram och
tillbaka för en börjande blåst, vars korta ilar tutade mig
i öronen, Jag kom in och drog igen dörren. Ljuset
repade sig synbarligen och lyste upp interiören, som
bestod av fyra väggar och en fast bänk — intet
annat. Ett fönster, så litet som en kajutas, och en
stor spik, voro väggprydnaderna. Men jag tyckte, att
jag befann mig i en furstlig boning.

Ty nu brast ett herrans väder löst. Regnet forsade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free