Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den vildrosröda villan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jolin claudius’ Äventyr 17
under mig mot söder, stod Retzniens gränspåle, målad
i blått och rött. Ja, så pass på gränsen var det, att då
jag- steg av tåget, hade jag betett mig som en stenbock,
vilken hoppat av i Retznien men hamnat i
Walden-bourg!
Nu kunde jag välja:
— Skulle jag äta frukost med franskt kök under de
blå röda färgerna, eller fortsätta i det gulsvarta
vapnets rike med dess gedignare, mera tyska bord? Det
var en magfråga — och som allt annat detta ’dygn, för
första gången i mitt liv.
Jag tyckte, att jag kunde svälja rågade jättefat,
och därmed vände jag Retznien ryggen.
Hur väl jag minnes det storslagna panoramat! Högt
upp mot den blå luften lyste snön som polerat silver
och längre ned lågo mellan de vita snöfläckarna blå
och gröna marksträckor, som i det längsta klamrade
sig fast för att slutligen störtas efter alpens sidor
som en kaskad av vinranksgrönt ned i dalen, där byar
och träd liknade leksakshus och små täljda popplar
på klotsar kring spegelglasdammar. Men underbarast
var brytningen av solens strålar, vilka från den
svindlande höjden kastades ned över alpkupolen och sedan
brötos ett otal gånger som inne i en mäktig idom,
varvid för varje vinkel en ny färgspelande ljuspelare
danades.
Under min vandring norr ut följde mig bergskedjan
ett stycke, men svann snart, i det en tät skog, alldeles
invid vägen, stängde all utsikt åt vänster. Mot ’öster
steg och sänktes låglandet i veka båglinjer, då och
då skymt av en alléliknande plantering. — Det var ett
ett underligt folktomt landskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
