Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den vildrosröda villan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io henning berger
hade läst landets två berömda diktare — folkpoeten och
den märkliga dramatikern — på originalspråk, först
med tillhjälp av den tyska upplagan, sedan av
intresse genom studium. Vad flickan nu sade var, utom
det rent mig personligen vidkommande (vilket för
resten berörde mig en smula obehagligt), intressant
nog, i det hon plötsligt talade högwaldiska, icke
kantonsdialekten. Uttrycken »i rät vinkel från muren»
och framför allt liknelsen en »vildrosröd» villa,
verkade allt annat än bondpigeaktigt talesätt. Jag kunde
icke låta bli att skratta.
Hon rynkade de svarta ögonbrynen och skakade på
huvudet.
— Gör som jag sagt, och gå nu — genast.
— Vem såg ni ? envisades jag och grep efter hennes
hand.
— Sedan, sedan... sade hon hastigt och gjorde
sig lös.
— Sedan —
Jag fick fatt i ett guldmynt — ett av landets egna,
som jag fått i växling vid en station — i min
västficka och tryckte det i den motsträviga handen. Hon
blev blodröd.
— Nej, sade hon, nej, jag vill inte ha —
Men hon ändrade sig blixtsnabbt, såg upp med en
glimt i de svarta ögonen och log så tänderna skimrade
mellan läpparnas röda bågar.
— Jo, varför inte!
Hon nickade och sprang in i skogen, den svarta
kjolen viftade henne över de runda knäna, och
silver-nålarna glittrade i flätorna. Gula och röda blad flådd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
