Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äventyret börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr •
93
brottsligt lett re d’ a mo ur. Jag kan ej återgiva
intrycket. Det var perverst som en teckning av Beardsley.
Och så en bit naken byst, liknande en pojkes.
Och två armar, smala och pudervita, med handskar
till armbågen och armband i massa — smala, indiska
guldringar — den ena i höften, den andra, den högra,
viftande mig i ansiktet med en lång påfågelsfjäder.
— Pup, pup! sade hon, pup-pup, pip-pip, tiriliriti!
Och fjädertofsen kittlade mig i näsborrarna.
Kan en man befinna sig i en dummare situation än
den att överraskas matsovande av ett feminint väsen?
I synnerhet av ett väsen, som tycks tillhöra sfäriska
regioner?
— Madame! mumlade jag idiotiskt.
— Monsieur! härmade hon.
Jag lyckades resa mig.
I detsamma sprang hon vigt baklänges, fällde
fjädern och lade skaftet varnande på munnen.
— Hyss!
Jag stod stum och orörlig.
Hon såg sig snabbt omkring.
Därpå fäste hon en lång blick på mig. Jag såg nu
att de gula ögonen hade en svart ring kring iris, en
olycksbådande och på samma gång avväpnande cirkel,
som för en kännare av släktet gav ett feli-nt intryck.
— Hör, viskade hon, vet du att det gäller ditt liv?
Den oväntade frågan harmonierade gott med
överdriften i hela personen. — Jag log.
Hon stampade i golvet med sin lilla kattfot.
— Förstår du mig icke?
Hon talade högwaldiska, och jag förstod varje ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
