Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äventyret börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8
" henning berger
bonad falla ner vid inträdet, och var med ett hopp
tillbaka.
— Så! sade hon ännu en gång och slängde ut
mössan genom fönstret.
Jag stod handfallen och betraktade henne.
— Nu, allons, fertig, go!
Men hon hejdade sig i detsamma.
— Ah — fjädern ...
Och hon sprang bort till soffan och fick fatt i den
misshandlade påfågelstjärtsprydnaden.
— Kom nu — vi måste i väg innan Fritz kommer,
ja, ja, lyd bara!
Jag var verkligen så perplex, att jag icke kunde samla
mina sinnen. De tycktes på nytt lullas in i en drömdans.
Men jag skulle strax ytterligare konfunderas.
— Tag flaskan! — hon räckte mig det bömiska
glaset — och så, allons enfants de la patrie —–
Som en råtta kilade hon före mig till hörnskåpet, och
först nu märkte jag, att dörren stod en smula öppen,
fast ingen nyckel satt i låset.
Hon observerade min blick.
— Oh yes, sade hon, den kan öppnas inifrån, you
understand.
— Skynda, viskade hon, och jag hörda att stämman
darrade.
— Men — började jag.
— Snick, snack, följ mig!
Därmed sköt hon upp den stora skåpdörren och
försvann.
Ute i hallen hördes steg, som dock stannade, och
därpå samtalande stämmor. Jag inbillade mig också
höra en automobils regelbundna frustande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
