Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äventyret börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8 " henning berger
icke ha väntat, ty hon upprepade förvånad och
långsammare:
— Grevinnan Yanka.
Jag bugade och mumlade:
— Fru grevinna Yanka, förlåt min okunnighet —
men jag är ju främling och med ett för edra fina
kolibriöron barbariskt namn: John Claudius.
Kolibrin såg på mig med stigande förvåning.
— Ni heter således inte Rudolf, sade hon, och ännu
mindre Borsati?
Jag skakade på huvudet. Att ett misstag på person
förelåg, hade jag länge anat.
— John Claudius, sade hon eftertänksamt, nå,
varför inte...
Grevinnan Bibi öppnade en rundad dörr och gick
före mig in i en liten salong, vars fönster visade mig
att vi voro i takbyggnaden. Genom fönsterdörrarna
kom man ut på taket, vilket var anordnat som en
promenadterrass med vita barriärer. — I min fars
gamla villa hade denna takbyggnad (som var mycket
mindre) blott varit en vanlig vind, med ett par alltid
tomma och obrukbara gästrum.
Hon gick snabbt över golvet, drog undan en tung
portiär och pekade inåt:
— Gå igenom alla rummen, så kommer ni till sist
till — till ert eget, herr — herr Claudius.
Det var en underlig, spefull betoning hon gav
meningen.
Jag hade beslutat att för tillfället acceptera och lyda
alla befallningar; det roade mig och, om jag skall
vara uppriktig, ökade möjligheterna att få återse den
svarta Nina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
