Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Äventyret fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8 " henning berger
— Det är Liqueur Yanka-Borsati från stamgodset,
utbrast hon stolt.
Sammansättningen av de två namnen fick mig att
spetsa öronen.
— Fru grevinna, mumlade jag — ännu litet
vimmel-kantig av denna dryck, som flått mig invärtes — har
jag icke rätt till åtminstone en liten smula
upplysningar?
— Åjo, icke bara rätt utan det är absolut nödvändigt.
Bibi reste sig.
Hon såg besynnerlig ut i sin oklanderliga
aftontoalett. Den var ett skal. Hennes bleka ansikte var
förvridet. Den röda munnen och tigerögonen blevo en
korallbit och ett par gula glaskulor.
Jag följde henne med blicken.
Hon gick nervöst fram och tillbaka.
Det kanske var lättare, att jag frågade.
— Madame, sade jag och reste mig upp, i vilket
hus befinner jag mig?
Bibi vred en liten näsduk till en smal spiral.
— Inte ens det har han gissat!
Hon brast i ett konstlat skratt.
— Sitt, sitt!
Vi återtogo våra platser.
— Ni är i den kurfurstliga villan, Villa Waldenbourg
i Waldenbourg i Retznien. Det sista är inte
märkvärdigt! Vårt lillputtrike gränsar här till ett annat —
till Retznien, vilket ni vet, åtminstone i egenskap av
turist. De två ländernas reklamalbum, väggalmanackor
och hotellvykort fylla ju sex stora länders vinstugor,
raksalonger och hotellvestibuler. Nåväl. Villan — vi
ha upphört att kalla den »Schloss» — ligger på en bit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
