Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Äventyret fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 93
kronojord inne i den kil Waldenbourg, som likt en
syl sticker in i Retzniens ömtåliga gränsskinn. Endast
två små maktlösa och därför maktsjuka herredömen
kunna generation efter generation fortsätta med att
käbbla om tull- och gränstvister, så obetydliga, att
den reveny, det gäller, icke räcker till betalandet av
bensinen till furstarnas automobiler. De löjligaste
skådespel uppföras här av dessa naturbarn, som ärva
sina gendarm- och tullbevakningsvärdigheter efter
fäderna, och det ni blev vittne till föregående natt var
ett vanligt utslag av den marknadsliknande
hämndkänsla, som råder hos dessa gränsstatister i de två
operettrikena. Men den natten hände också något annat
— något helt annat, och det var icke operett:—
Bibi höll inne. Den spefulla minen blev hård.
— Utan drama, ifyllde jag.
— Utan drama, repeterade hon, ja — ett drama–
Som hade detta varit replikordet, vilket föll för
en väntande aktör, inträdde nu Boy utan hörbar
knackning, bärande på en bricka diverse brev, korsband
och tidningar.
— Ah! skrek Bibi med tindrande ögon,
aftontidningar! Nu kan ni själv läsa — — —
Hon slet upp en liten tidning, ej större än ett
nummer av våra skämtblad, och ögnade hastigt igenom
första sidan. Det kom litet purpur i puderansiktet.
— Gud vare lovad, viskade hon, och den heliga
jungfrun — och alla helgon.
— Du kan gå, Boy, tillade hon, som om också han
inbegripits i de himmelska skarorna.
Boy skelade nyfiket på mig och försvann bakom
ett förhänge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
