Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Äventyret fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 93
då ni ropade —- ja, det vill säga, då han om
morgonen hört nyheterna och ryktena från Retznien. Och
det var han som skuggade er i skogen i hopp om en
belöning, ty det är satt ett pris på ert huvud! Så
trodde denna — denna »Nina», som ni mötte, så
trodde Fritz, så trodde betjäningen, den rödhårige
Bastien — alla därnere — därnere...
Hon stampade med foten i den tjocka
Smyrna-mattan.
— Men icke ni, utbrast jag, icke ni — det vore
omöjligt!
— Ja och nej. Uppriktigt: nej! Men först —
— Ja, men det är ju utom all —
— Hör: jag har aldrig sett honom.
Jag stirrade oförstående på den lilla nervvarelsen
mittemot mig.
— Nej, jag har ej sett honom, det har ingen här i
villan. Det är för resten ej, som ni tror, att jag älskar
honom — nej, icke honom. Men bara på er brytning
kunde jag ju höra, att ni var utlänning — även om
först den kunde antas för skicklig förställning. Och
Borsati? Ja, han fortsatte säkert helt lugnt med tåget
till Gental, då han upptäckte det misstag konduktörer
och passagerare gjorde genom er flykt. Helt säkert
var han också förklädd. Och edra saker, som ni
lämnade i kupén, voro alla märkta Budapest — i sanning
en underlig tillfällighet! Var är han nu? Det är det
jag avvaktar få höra och till dess — till dess önskar
jag, att ni stannar här!
Hon kastade cigarretten och såg bönfallande på mig.
— En sak till, sade jag, de därnere, varför —
— à, jag kan inte förklara mera! De äro med i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
