Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Äventyret fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8
" henning berger
— Nej, se noga! upprepade hon.
Och nu såg jag ett tydligt återgivet ärr, strax under
vänstra ögat, till punkt och pricka likt mitt eget.
Hon smålog.
— Det fick han vid ’en hinderlöpning, sade hon, och
där har den dumma polisen ett lysande
signalement-tecken.
Jag stod och tänkte på att egentligen betydde irke
heller d e t något vidare — för mig. Men väl kanske
för herr Borsati. En skymt av oro fladdrade som en
nattfjäril genom min själ.
— Nu säger jag godnatt, hörde jag Bibis stämma,
Boy blir er ständige tjänare.
Hon sträckte ut handen mot en elfenbensknapp.
— à — en sak till, vad ville den där Dohm i er
kupé? .
Jag relaterade helt kort episoden.
— Han var rädd, mumlade hon, han sökte sällskap.
Och hon tryckte på knappen, nickade leende mot
min bugning och öppnade dörren till biljardsalen.
I detsamma syntes Boys grinande och skinande
chokladanlete i biblioteksdörren.
Men inne i mitt " rum, där allt var i ordning för
natten, kände jag mig på engång underligt nedslagen.
Vad hade jag råkat in i? Vad skulle slutet bli? Jag
var ju ett slags fånge — och i ett okänt land, bland
intrigmakare, som ej tycktes rygga för mord mitt i
det moderna, kontinentala Europa. Jag såg på mulatten.
Han stirrade tillbaka, leende och artig.
— Du kan gå, Boy! sade jag.
Han försvann.
Jag såg mig omkring i rummet. Allt var väl för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
