Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Äventyret slutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET.
Äventyret slutar.
Jag klädde av mig och gick i säng. Nu tumlade
som en hel värld av insekter tankarna på Dohm i mitt
huvud. — Jag ville undersöka hans bok — vad den
för övrigt än skulle innehålla — på sängen.
— Dohm!
Med ens såg jag ansiktet: den höga pannan, de
blixtrande glasögonen, det fyrkantiga skägget.
Gulblek hy och ett brunt intryck över det hela. Och så
tinningens åderförgrening, som liknade siffran fem,
skriven med blåpenna. När jag tänkte på det, så
påminde han om en skrivlärare, jag hade som barn
och som sedan hängde sig.
Och denne herre var död — mördad. Och jag
efterspanades som bäst soin hans mördare.
Nu stod en tanke livslevande och i skarpt ljus för
mig.
— Du är ju mördarens allierade, då du hjälper till
att dölja honom!
Var Borsati den skyldige? Kunde verkligen
människor i hans samhällsställning begå dylika brott? Jag
hade blivit uppfostrad att tro motsatsen. Mord
begicks av fattiga. Undantagen man läste om voro icke
vanliga mord — gärningsmännen hade varit vansinniga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
