Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Äventyret slutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8 " henning berger
hit och dit somnade med tidningen i hand. Det var
den första, drömlösa dvalan, och jag hade säkert
sjunkit djupare in i sömnens pauluner, om jag ej råkat
ligga på rygg. Men hjärtat protesterade vid någon
blodstockning, och då jag vände mig, vaknade jag. —
I detsamma hörde jag tydliga steg på taket utanför
mitt fönster.
Tidningarna foro rasslande ned från det röda
sidentäcket, och mina öron hörde intet. Jag steg försiktigt
upp och smög fram till en av fönstergardinerna —
elefantgrå med oxblodsröda bårder liksom
rumsinredningen — och ville skjuta den åt sidan. Men det gick
icke. Efter fruktlösa försök upptäckte jag, att de båda
halvorna voro fast sammansnörda med ett korssystem
av snodder och ringar — ungefär som ett par höga
sportkängor. Jag var tydligen väl bevarad (som i en
säck) i denna våning. Ingen kunde utan att ställa till
spektakel kika in på min slummerpose. Och som för
att riktigt inpränta denna tanke hos mig, ljöd plötsligt
en skarp ringning över mitt huvud, utan att jag tryckt
på någon ledningsknapp. En sekund senare syntes
Boys halvnakna gestalt i biblioteksdörren.
— Herre, viskade han, vad är det?
— Det skulle jag vilja veta! Varför ringer det?
— Klockan? Det är alarmsignalen från gardinerna,
den verkar bara på natten. Har ni rört vid snodderna?
— Förmodligen. Men det var någon som gick ute
på taket.
Al
Boys mun spetsades till en tratt, och ögonen blevo
biljardbollar.
Han vred på någon kontakt nere vid dörren, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
