Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Äventyret slutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 93
— Nu är han weg. Men det skall jag komma ihåg
till nästa säsong...
— Knalla dig i säng, din byting! var min replik.
Han såg förebrående på mig, men jag var verkligen
omornad, morgonsur, sömnlysten — vad som helst av
de naturliga, animala känslor, jag aldrig förr erfarit i
mitt puppliv.
Och Boy rullade sig som ett tunnband ut genom
dörren till biblioteket, sen han först tänt och ordnat
kontakterna.
Jag var klarvaken.
Väl i säng grep jag på nytt första blad ur högen på
golvmattan. Det befanns vara Gentalkuriren. Förargad
bläddrade jag i den.
På tredje sidan, redaktionsplatsen, fann jag en
sekundaledare. (Priman var ägnad de börjande
krigs-ryktena om Italien och Turkiet.) Den hette En
varning och var ett våldsamt angrepp på Waldenbourgs
tullpolitik (vilken tycktes baserad på principen »det
som är ditt är också mitt, men det som är mitt är inte
ditt»), vars senaste utslag påstods vara en
demonstration, tillåten, eller rentav iverksatt av tullbetjäningen.
Och därpå följde redogörelsen för den »hängning» jag
bevittnat. Den krigiska kuriren slog på patriotiska
trumman till fördel för armén, vars uniform blivit
skändad i detta ovärdiga skådespel: det var ju gendarmer
som in effigie avrättats, de blåröda färgerna o. s. v.
På sista sidan fann jag under »Sista nytt» till slut
en godbit. Mördaren från Gentalexpressen antages
mordnatten ha sovit i största ro och mak i en tullstuga
på "Waldenbourgska gränsområdet. »Det är
betecknande», skrev tidningen, »att under tiden utföra kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
