Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Trettiosju öre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN CLAUDIUS* ÄVENTYR 127
det alltsammans från ovan, hur skulle det vara att
titta litet på tingen nedifrån? Och jag var icke rädd,
ej heller förvånad, snarare apatisk — nej, det är
heller icke uttrycket, jag lät mig ledas som i sömnen,
det var väl arv efter stackars mor! Men innerst darrade
visst ett hopp om att jag skulle vakna under
proceduren, icke vara sömngångare intill graven.
Ur dessa irrande och vaga tankar rycktes jag vid
att en man slog sig ned bredvid mig på själva
järnräcket kring källargapets nedgång. Han trummade
en virvel på tunnan med hälarna, sedan han först
tagit ur tappen, och detta ihåliga brumljud visade sig
vara signal till intimare kommunikationer. Dörren nere
i källaren öppnades hastigt, och den nakna armens
ägare framvisade ett svartknollrigt huvud och ett oljigt
ansikte samt en bit blå blus. Bakom denna syn
skymtade ännu ett par blushalsar och slokhattar, även ett
rött skärp lyste i dunkeldjupet.
Vad beträffar min trottoarkollega var han en ung
spoling på några och tjugu, blond och fräknig. Han
bar en kavajkostym, som såg ut att vara vänd för
andra gången, och hans gula kängor hade schatteringar
som sirap och vörtbröd. Men det låg en viss
galg-fågelshumor i blicken, och hans hatt var skjuten långt
i nacken, så att en pomadlock kunde komma till full
rätt över den låga pannan.
— Goddag, Benny! ropade källarens andar om
varandra.
Benny gungade på järnräcket och inställde
trum-ningen, men behöll tappen i hand.
— Får jag en waldenbourg, sade han.
Beställningen repeterades och expedierades genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
