Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Trettiosju öre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 henning berger
liksom dörren hade galler för sig, var fyllt med billigt
husgeråd, kastruller, lampor, glas och porslin,
bordsknivar och soffkuddar. De på snören trädda
dyrbarheterna voro av brännförgylld eller pläterad metall
med Beniciadiamanter och glaspärlor.
— Jag kan inte gå in, sade mannen. Han tycktes
förvånad över min önskan.
Nej, han tordes icke.
Jag tvekade icke utan öppnade dörren.
En elektrisk klocka började ringa i rasande fart.
Genast visade sig en gammal herre, vilken gott
kunde ha stått modell som Nathan 1822 — till clen
perioden hörde den blå fracken, den gula västen,
hals-kråset och berlockerna. Vi sågo på varandra i tystnad.
Ringledningen hade tystats.
Rummet var smalt med en smal disk och höga
hyllor. Jag var så förvirrad, att jag icke såg något
annat än grå och bruna kvadrater och det vita
Nathan-ansiktet framför mig.
— Vad är det? sade slutligen en torr, obehaglig
stämma.
Nu hade jag beslutat mig. Jag ville sälja revolvern.
Mina små värdesaker fingo hamna annorstädes.
Jag drog hastigt upp vapnet ur bakfickan och lade
det på "disken.
Nathan hoppade till, men blev genast kall då han
förstod ärendet.
— Vad får jag? sade jag.
Han undersökte flyktigt pjäsen.
— Fem kronor.
Fem kronor! Den hade kostat sextio och var så
gott som obegagnad. Jag sade detta och framhöll våp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
