Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Trettiosju öre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 henning berger
Efter att ännu engång ha sett mig om efter Benny
steg jag på nytt in till pantlånaren. Klockan ringde och
en ung, svart- och krushårig skönhet kom ut ur det
inre rummet.
— Jag vill tala med Nathan, sade jag.
— Nathan?
— Ja, Nathan, han som var här för en stund sen.
Jag hade höjt rösten och såg befallande på flickan.
Gubben kom nu ut ur bakrummet.
Vad är det? frågade han med sin kalla röst —
jag heter icke Nathan.
— Det gör detsamma, sade jag, det är icke så noga.
Jag kallar er Nathan därför att det roar mig. Alltså,
kära Nathan, nu ska vi göra vidare affärer. Se hit!
Och jag plockade upp ur olika fickor alla de
småsaker, jag burit på mig, den natten jag trodde mig
hoppa in i evigheten.
Det var icke så litet, fastän jag förr aldrig ägnat en
tanke åt värdet av dessa lyxting. Där lågo nu mitt ur,
en dubbel guldkronometer, mitt pennstift, mitt fodral
för tändstickor, cigarrettfodralet, cigarrsnopparen,
res-flaskan och kniven. Ja, till och med en tom
visitkorts-pärm, som var av äkta pytonskinn. — Det enda jag
behöll var näsdukarna och Dohms anteckningsbok. Vad
klockan beträffar skulle jag lära att ta tiden på
kyrktorn och urmakarskyltar, storstadens visare och mätare
i stället för sol och stjärnor.
— Vad ger ni mig för allt det där, sade jag barskt,
det är fråga om ett lån och skall inlösas om en månad?
Innan mannen hunnit svara, tillade jag:
— Det är för resten likgiltigt. Som ni ser är allt
guld eller silver — i cigarrettfodralet sitter för resten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
