Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Trettiosju öre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 henning berger
ytterligare några bultningar öppnades dörren och en
medelålders kvinna, vars ansikte såg rött och uppsvällt
ut som om hon druckit, gråtit eller misshandlats genom
slag, frågade vad jag önskade. Jag förklarade i få ord.
— Det skall betalas en vecka i förskott, sade hon.
— Visa mig rummet.
Rummet var en-skrubb, men det låg verkligen åt
solsidan, vilket är det viktigaste i södern. Det innehöll
en eländig järnsäng, en illa stoppad stol, ett rankigt
bord och ett tvättställ, som tillverkats av en lår och
ett par kattunsgardiner. Det kostade femton kronor
i månaden — men tidigare hade hon fått aderton.
Jag gav henne tjugu kronor och då skulle jag var
morgon få en kopp kaffe.
Fru Michel drog’ sig glädjestrålande tillbaka. Jag
var trött och hungrig, men kom mig ej för att gå ut.
I stället lade jag mig som jag gick och stod på sängen.
Och nu kunde jag höra röster mumla, barn skrika
och dörrar smälla från alla husets våningar genom
samtliga trossbottnar. Även i sömnen hörde jag dessa
oljud och de förföljde mig som insekter, vilka liknade
de stackars rakitiska barn, jag sett tumla om i
gat-smutsen på deras sneda och spinkiga lemmar. Ibland
grinade Bennys ansikte och ibland räknade jag
kopparslantar, vilka jag i det oändliga summerade ihop till
talet trettiosju.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
