Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Krogen »Sårfebern»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 henning berger
arbetare, sade de, ute från ättiks- och
senapsfabri-kerna. De kalla dig »aktören». — Vad har du haft
för dig?
Jag dukade upp med ett par intetsägande historier,
som kunde tydas hur som helst. Mötet med polisen
relaterade jag sannfärdigt, och det väckte Bennys
gillande, att jag varit frikostig mot konstapeln. — Han
var värd det, påstod Benny, och anförde som
exempel, att mannen engång arresterat två oskyldiga, men
med flit låtit bovarna löpa.
Egentligen var jag glad över att ha funnit Benny.
Han kunde visa mig en del, jag ville se, berätta mig
somt, jag ville höra. Trots mina kringirrningar blev jag
en utomstående, som saknade handlaget. Och de två
veckorna hotade att fortsättas i enformighet.
— Jag sökte efter dig, sade jag, men du var
försvunnen, den där dan utanför pantlånaren?
Han blev förtrolig:
— Jag skall vara uppriktig mot dig, om jag får
vara din lilla kamrat. Ser du, jag trodde du skulle
knipas på allvar, jag var ju säker på, att du kom från en
affär. Och så — så var det ju en sak till...
Han tvekade.
Tydligen beundrade han mig som en högre stående
i sitt yrke.
— Säg ut, sade jag vänligt.
— Ja, du liknade ju kungen så rent rosenrasande
förbannat...
— Kungen! Vilken kung? utbrast jag häpen.
Förvånad sade Benny:
— Men det finns ju bara en — Diamant-Jim, greven
från Budapest, vet jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
