Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En flaska mjölk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 henning berger
tegelstenar, som lågo på den underjordiska gångens
golv. Som ett svallbrus hörde jag hopens tjut bakom
oss. Men efter endast ett par språng voro vi innanför
en järndörr, vilken Benny med en smäll lät falla igen.
ögonblicket efter dundrade händer och fötter som
hammarslag mot platen.
I min hjärna hade jag ännu som på en flimrande
biografduk alla de vita ansiktena, jag såg dem i
mörkret.
— Tag mig i rocken, sade Benny, vi måste springa!
Och jag grep honom i det fladdrande skörtet från
hans kavaj.
Vi halvsprungo, utan att jag kunde ana vägen.
Jag trampade på lerjord, på mylla, på sand och på
flisstenar, eller måhända musselskal, ty de knastrade.
Det bar uppför och nedför, men hela tiden i
beckmörker. Jag kunde känna, att gången svagt krökte och
tänkte därvid på den gula salens ovala form; ibland
kom dunster som av gas och för övrigt var det varmt
som i en gruva — jag kände svetten pärla ned över
pannan.
Med ens stannade Benny så häftigt, att jag slog
näsan i hans nacke.
— Var ä vi? frågade jag.
— I en gammal klostergång, som löper längs floden.
Men den har två utgångar och blott den ena duger
— den andra för till någon fördömd kyrka med kistor
och lik och helgonbilder och fans farmor, där di tar
entré och visar smörjan för tio öre person med förare
och vaxljus och hela konkarongen ...
Jag hörde även honom flämta efter loppet. Själv
slog min puls hundra slag i minuten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
