Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En flaska mjölk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
henning berger
överflödig, var gjord för att särskilja från de
två-benade — en särskild förbrytarklass, som stjäl lik,
såväl på kyrkogårdar som de drunknades, vilka de
snappa undan flodpolisen för att sälja till
anatomi-studerande.
Vi trevade oss försiktigt fram, och efter två minuter
gledo vi ut i en kall luftström, kände broplankor under
fötterna och sågo himlen och avlägsna ljuspelare,
vilka sköto ned i vattnet.
Benny visslade lågt, ett tecken på tillfredsställelse.
— Vi ha klarat oss, sade han förnöjt.
Mina ögon hade hastigt vänjt sig vid omgivningen.
Jag såg nu, att vi voro alldeles nere vid flodytan på
en smal plankgång — själva kajmuren reste sig som
en förvånande hög fästningsvall över oss. Vid en liten
ring i muren var en usel roddbåt fastgjord.
Den skvalpade upp och ned i forsen från ett litet
vattenfall, vilket strömmade ur en fyrkantig glugg i
kajväggen. (
— Där har vi bruset, sade Benny, något nytt
påhitt av vattenverket eller kloakledningen. I båten!
Vi kröpo i, och han rodde bort under bron.
Ute på vattnet såg jag, att himlen ljusnade svagt.
Jag satt i aktern, och vi rodde således mot öster —
de rikas stadsdel.
— Vid Gud i himlen! utbrast plötsligt Benny och
vilade på årorna — det skall August få betalt för.
Därpå rodde han åter tyst vidare.
Jag frös.
Natten var råkall, men dimman hade lättat. Denna
flodfart skall jag alltid minnas. Båten gled förbi mörka
kajer, ,där ensamma lyktor lyste. Ibland framträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
