Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En flaska mjölk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr
169
fantasi och gav mig visioner av vita kyrkor, ett slags
kult, en religion. — Men i ett slag var jag åter
på jorden.
Det var Benny, som stannade.
— Vi måste ha något, sade han.
Hans röst var skrovlig, och jag hörde min egen
lika hes som hans.
Vi hade stannat i skuggan av en plantering kring
en fältmarskalksbyst.
Bullret av vagnshjul närmade sig.
I det allt gråare dagsdiset sågs en hög vagn komma
rullande. Då och då stannade den, något skramlade
och en liten dvärg skilde sig från fordonet, som liknade
en omnibus, och försvann in i palatsen. Därpå for
den vidare.
Det var ett mjölkbolags morgontur, och små
rödfrusna parvlar sprungo på klapprande träskor
avenyerna upp och ned, avlevererande de steriliserade
flaskorna.
Nu hade den kört förbi oss.
— Kom, viskade Benny.
Vi gingo tvärsöver gatan, och, komna ur skuggan,
såg jag hur morgonen blånade.
Köksingångens grind stod öppen. Ännu sovo alla.
I en fönsternisch stodo två förseglade glasflaskor,
lysande vita.
Utan ett ord togo vi var sin, bröto sigillet, höjde
dem till läpparna och drucko girigt.
Den vällust, denna iskalla, fylliga välsmakande mjölk,
på engång mat och dryck, beredde mig, återfinner
jag aldrig. Med vänsterarmen i sidan, den högra höjd
i dricksgreppet, stodo vi där i morgongryningen och
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
