Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 185
clet slags visslingar man endast hör skära genom
apachekvarteren.
— Mobb, pöbel, hundar! sade juden med en
axelryckning.
— Men, invände jag, något försiggår, det är säkert!
— Något försiggår alltid, sade Sol och tillkastade
mig en skarp blick. Ni är ju en bildad och bättre
man, hur kan ni fästa er vid vidskepelse? Min stackars
dotter vet ej bättre, men det är hennes mors skull.
Sedan Bennys försvinnande hade han liksom rest
sig, blivit rakare och mera karaktärsfull. Vilken
hemlighet låg bakom hans liv? Än engång genomlöptes
jag av denna halvt overkliga förnimmelse under mitt
äventyr, som bäst fick sitt uttryck i frågetecken,
aningar och drömlika scenskiftningar. Allt svävade —
det var som om jag själv och alla andra spelade
med i ett drömspel. Och yttervärlden var en
skugg-miljö — molnslöjor kring en alp, ett Bourgtal.
Jag strök mig över pannan och kände att den
feberbrände.
Oron på gatan var ju dock ingen inbillning? Nu
hördes nya ambulansvagnar storma fram, klockorna
larmade. Jag såg på Solschinsky.
Han hade satt sig i sin armstol och bläddrade i
pärmens plån.
— Vad han här har skrivit betyder mindre — på
sätt och vis... hörde jag honom i lugn och
överlägsen ton förklara. Det slog mig, att där han satt,
liknade han en lärare i en kateder.
Nu lyssnade jag enbart till gubben:
— Här står, halvt utsuddat: »d:r Barthels, specialist
i mun-, öron- och nässjukdoman>, Nåja, det ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
