Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 henning berger
Jag blev kall. I en blixtinomang insåg jag farans
räckvidd. Jag ägde inga legitimationspapper, mitt
prästbetyg med den svenska påskriften, som betydde
»flyttningsbetyg» från roten i Stockholm till utrikes ort,
var förstört, likaså ministerpasset och alla andra
identifikationsbevis (jag hade ju ämnat dö okänd!), jag
hade icke anmälts som resande eller logerare för
myndigheterna, jag var in ed andra ord lösdrivare,
och om jag anhölls, var jag något ännu värre —
misstänkt för mord. Och vid en visitation skulle man
i mina fickor finna offrets notisbok. Samt — här
svindlade det för mina tankar — inför en
konfrontation med Gentals slödder skulle — skulle — du milde
Gud! — »Sårfeberns» publik som med en arm och
ett finger peka på mig och samfällt ropa: där står
mördaren från Gentalexpressen!
Dessa förskräckliga inbillningar sammansnörde min
strupe så att jag icke kunde säga ett ord.
Lyckligtvis! bör jag tillägga. Ty säkerligen hade jag
i min konsternation framstammat en ohjälplig dumhet.
Nu hörde jag, efter en sekund, vilken tycktes mig
timslång, den gamles lugna röst säga:
— Det är min medhjälpare, han har inte varit ute
på hela dagen.
Detta: »han har inte varit ute på hela dagen»,
var en snillefras. Intet kunde bättre knyta spörsmålet
till vad som för stunden var viktigast, och den
frågvise herrn nickade också nådigt bifallande, varpå
kommissionen troppade av, hälsad av mummel och
enstaka visslingar från hopen på gatan. Jag drog ett
djupt andetag, då bommen åter lades för källardörren.
Solschinsky såg på mig under tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
