Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN CLAUDIUS’ ÄVENTYR 191
— Det är väl för sent nu, sade jag, att fortsätta
med Dohm?
— Nej, tvärtom? Gud vet vad som hänt, det tycks
emellertid vara allvarligare, än jag först trodde. Men
någon pest tror jag inte på — endast ett
sundhetskollegium kan falla på tanken att vi plötsligt fått den
hit från Arkangel. Varför just Arkangel? Där rasar
visserligen ofta den svarta pesten, men hur skulle
den kunna flyga över Alperna utan att beröra till
exempel Tyskland? Förmodligen är det en enkel
fiskförgiftning — de talade ju om rökt fisk? Och jag
tror att vi få en massa norr ifrån, och vips
samman-ställes detta faktum med Arkangel. Och vidare: jag är
jude. Judar komma från Ryssland. AIso...
Gubben skrattade i skägget.
— Men kolera kan det ju vara, ingen vet — se
på Italien.
— Jag måste tacka er, började jag, för —
— Nonsens. Det var ju enda utvägen. Och ert fall
intresserar — min pung. Nu gör jag er ett förslag
som är fullt juste. Ni kan tänka på det till i morgon.
Hör noga på!
Solschinskys ansikte uttryckte en blandning av
välvilja, slughet och öppenhjärtighet, som icke missklädde
fysionomien. — Vi satte oss åter vid bordet.
— Jag vill nu återtaga tråden, där vi slutade. Jag
skall precis meddela vad jag tror mig ha funnit.
Därmed basta. Det kostar ingenting. Men, om ni vill
vidare ha min hjälp så uppställer jag två betingelser!
— Och de äro?
— Dels att ni — icke i natt, men helst redan i
morgon — ty det tycks mig, uppriktigt sagt, brådska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
