Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 henning berger
en del för ert eget skinn! — sannfärdigt och
förtroendefullt berättar mig allt angående denna sak. Dels
att jag får en bestämd, ej alltför liten vedergällning då
gåtan är löst. Än engång: ni behöver ej svara nu!
Låt oss i stället genast fortsätta. Om en timme måste
ni gå härifrån.
Jag räckte utan ett ord Sol boken.
Han slog upp sidan med Bienstockanteckningen.
sedan han ånyo plockat fram korten och biljetterna.
— Det var det här namnet, sade han; ni tror att
det är en bluff?
—■ På grund av —
— På grund av polismeddelandena i en
tidningsnotis, ja visst. Men vad äro sådana, för publiken
avsedda meddelanden värda? De äro ofta avsiktliga
mystifikationer. Jag kände engång en Bienstock, han
var från Odessa, men —
Jag avbröt:
— På ett visitkort — ett sådant som ligger där —
skrev denne Dohm, det erinrar jag mig nu, W.
Bienstock, apotekare vid Rosentorget i Y. Han ville jag
skulle gå dit och hälsa ifrån honom...
— Ja, W. Bienstock, det passar utmärkt! Min gamle
bekant, en rasfrände, tyvärr, hette Wilhelm eller väl
ursprungligen Wladimir. Han var inte apotekare —
men han handlade med droger och för resten också
med den vara, herr Dohm reste i! Giftblandare, kunde
man kalla honom. Och se nu, vad som står här!
Han läste på nytt:
— »Bienstock underrättas icke förrän efter. Giftet
har ingen känd kemisk formel. Kan färgas vinrött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
