Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 henning berger
mig, innan denna redogörelse, antar jag utan vidare.
Ni skall då i morgon få höra dessa namn upprepade.
Eller, om ni vill, skall jag nu —
Han slog avvärjande med handen:
— Nej, det är för sent. Jag tror, att vi båda skola
sova på saken. Och jag är rädd för händelserna
härutanför. Hör!
Samma tramp och mummel hördes ännu och stojet
uppblandades med klämtningarna från sjukvagnarnas
dova gonggonger.
— Ni måste gå över gården, sade gubben.
— Ett ord ännu, sade jag, ni tror verkligen att
— rentut sagt denna — denna slavhandel skulle kunna
tänkas nå upp till de kretsar, ni nyss antytt?
— Man kan kalla det med många ord, sade Sol
undvikande.
— Nåja, men i detta fall —
— Hittills är allt bara gissningar.
— Men o m, envisades jag.
Den gamle juden såg upp med en underlig blick.
— Ja, sade han, vad vore det för märkvärdigt?
Jag stod svarslös.
Han fortsatte, och det kom en glimt av hat i de
intelligenta ögonen:
— Den här gatan, och de här kvarteren, husen,
asylerna, rucklen, hela eländet, brukar i
tidningskåserier och vid razzior kallas för djupet, Gentals undre
värld,’ och mycket annat. Och slottet, ett par mil
härifrån, det är höjden — en höjd vida överstigande
själva Bourgtal, som ju vanliga dödliga, till och med
gränssmugglarna, kunna bestiga. Men den andra
höjden, högheten... Ack, Gamla. Isaksgatans döda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
