Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
henning berger
man. Han såg så hemskt overkligt eländig ut, att
han föreföll vara maskerad — en karikatyr på det
uslaste. Jag har sett typerna på teatrar och ej trott
på dem, till exempel i »Hanneles Himmelfahrt», där
ju djupet återges. Men här var urbilden.
Han var icke klädd, utan draperad i smutsiga paltor
och trasor, fastbundna med segelgarn som på en
fågelskrämma. Han hade blodiga lappar och
tidningsbitar vecklade om de nakna benen, och han saknade
skor — ena foten gick på en utsliten sula,
fasthållen med en rembit. Utan hatt, föll hans hår i
stripor över ett skråmat ansikte, som liknade ett djurs.
Bröstet var bart och bar en svart ragg.
Denna figur kom rakt emot mig, knuffade våldsamt
till mig och väste:
— Vill du ha blod?
Gripen av skräck sprang jag åt sidan, och i
detsamma föll mannen raklång till marken, vred sig i
konvulsioner, sparkade med benen och styvnade sedan
till efter en sista krampstrid. Han var död.
Jag betraktade stum kadavret.
Han var död, död, död.
Tummarna rördes ännu en sista gång, och ena fotens
stortå, som var grön likt gammal ost, höjdes sakta.
Därpå steg en lufteruption ur munnens svarta gap,
och jag kände en kväljande stank...
Sjuk vacklade jag vidare, hit och dit, på måfå. Natten
gick och en grå gryning kom. Jag var nu i en annan
utkant av staden.
Enstaka brandmurar reste sig i morgondimman.
Stora, öde tomter lågo som slätter mellan byggena.
Har och där ett plank med en margarinskylt, eller ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
