Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
john claudius’ äventyr • 211
»Han» var någon arbetare bland de gäster, som
nyss avlägsnat sig. »Konserven» var en stor fabrik
i närheten.
Hustrun rörde om sallaten, tillsatte lök och olja,
avsmakade, och sade därefter:
— Å, dom pratar — man tar väl inte livet av oss
som råttor heller!
En av flickorna, ganska vacker, men med färg och
lukt av diskbalja, frågade:
— Vad sade han? Tar livet av oss? Nå, det ville
jag se! Då gick jag med de röda och byggde
barrikader ...
En tjock piga med ovanligt brutalt utseende och
rå stämma sade nu en kvickhet av så grov natur, att
den ej kan återgivas. Skrattsalvan förstummades, då
värdinnan, som sårats i sin värdighet, med skarp
stämma tillsade flickan att vara tyst eller gå ut och
äta i en av inrättningarna på bakgården.
Värden skrek:
— Håll käften allihop!
Därpå förklarade han i sin vanliga matton, litet
snörvlande som grytkok:
— Han från konserven sa, att man sagt i föreningen,
att något galet var det väl med tillsyn på asylen.
Men i klubben hade man sagt rentut, att det nog
var ett bra sätt att bli av med de onödiga. Ge ,di
fattiga gift...
Ett utdraget mummel av å’n blev svaret från
matbordet. Till och med dessa tämligen lågt stående
tjänstehjon förstodo det orimliga i beskyllningen.
— Det var tjugufem lik i går, sade värden, mum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
