Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
henning berger
förbi honom samt tog betalt av mig först. När han
sedan fick sin slant av ulstermysteriet, stod han mellan
detta och mig, skymmande med den breda
kappkrage-ryggen hela min utsikt...
Vi rullade stampande vidare, från hållplatsrefuge till
hållplatsrefuge och över en gammal bro. Äntligen såg
jag min avstigningsort — en affischkiosk, och beredde
mig att gå ned, viss om att nu åtminstone kunna kasta
en blick i det ohörbara skrattets osynliga ansikte.
Men när jag steg upp, innan vagnen ännu stannat,
reste sig också mannen och gick före mig ned, hela
tiden med ryggen mot mig, ehuru man ju annars ej
går ned en stege framlänges.
Förargad svor jag på, att väl nere på gatan se
hans ansikte genom vilken manöver som helst.
Men nedkommen kunde jag icke upptäcka honom.
Han var uppslukad av asfalten.
Omöjligt! Han stod naturligtvis på andra sidan
auto-omnibusen.
Jag gick runt, men han var ej där.
Så förbannade jag mina inbillningar och dårskaper,
vilka spillde min tid, och skyndade bort mot nätet,
i vilket Gamla Isaksgatan var en tråd.
Plötsligt såg jag mannen i ulstern stå framför mig
och se in i ett fönster. Kragen dolde fortfarande hans
ansikte.
Min otålighet hade nu övergått till besinningslös
vrede, det var en fix idé, att jag skulle se ansiktet,
och den plågade mig som maran. Jag skyndade fram
till butiken, men ulstern var snabbare, han gled in i
väggen — det vill säga, han öppnade boddörren,
gick in och stängde den> igen. Jag skyndade efter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
