Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Boy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
henning berger
— Är det meningen att hela kvarteret skall höra
dig? Passar du inte bättre till hjälp åt aktören, kan
du stanna hemma...
Han drog oss inom dörren:
Vad är det?
Litet skamsen berättade jag min erinring.
Sol log.
— Jag tror inte så mycket på annat än fakta, sade
han, men om vi antaga att i ulstern befann sig denne
Bastien, så är det ett bevis för att åtminstone han,
som känner er, icke är ute i villan, men i Gental.
Gå nu.
Men Benny protesterade oförmodat.
— Först måste vi sätta oss! påstod han.
— Sätta oss! utbröt jag, vad är det för dumheter?
Men han var enträgen.
Vidskeplig som alla sydlänningar, icke minst
retz-nierna, försäkrade han, att olyckan vid att gå
tillbaka endast avvärjdes genom att innan man på nytt
lämnade rummet ha suttit på en stol. — Han var full
av dessa skrockpåhitt och tillade:
— Det är lika säkert som att man aldrig ska lägga
nycklar på bord.
För att göra honom till viljes, satte vi oss
verkligen under Sols milt skeptiska leende ett ögonblick
ned på var sin trästol. Därmed var Benny
tillfredsställd, och vi gingo på allvar.
Solschinsky reglade bakdörren. Vi hörde honom
viska:
— Var djärv och försiktig!
Nu skyndade vi på. Enligt Bennys anvisning gingo
vi runt asylen — samma väg, jag gått föregående
R
il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
