Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Boy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 henning berger
Men å andra sidan skulle vi icke hinna villan innan
daggryning utan vagn.
Min tvekan avgjordes hastigt. Bennys indianöra hade
uppfattat bullret av hjul, och hans nattdjursöga såg
det avlägsna skenet av en lykta.
— Den kommer, sade han, vi äro inte här så
förfärligt mycket för tidigt...
Detta kunde icke bestridas, men jag varken såg
eller hörde något. Himlen välvdes över ett svart hav,
förekom det mig, där djupare förtoningar av svart i
svart, mot svart, representerade vågor, vilka utom form
även fingo rörelse, i det att skuggorna icke kunde
fixeras av mina dåliga och trötta ögon, utan
oupphörligt växlade plats. Efter vår vandring började jag
frysa vid stillaståendet och jag begrep icke varifrån
denna vagn skulle komma.
— Här är en korsväg, förklarade Benny, här går
ett pass som kallas för Lilla Bourgtal. Där kommer
vagnen!
Han pekade, förmodar jag, i den riktning, han
menade, men jag såg fortfarande ingenting.
Ett svagt buller hördes emellertid.
— Gå bakom ladan, sade han, till dess jag får se,
hur gubben har det ombord.
— Ladan? Jag ser inte ens handen för mina ögon,
ännu mindre en lada. Hjälp mig!
Benny fattade min arm och ledde mig några steg
över klumpig lerjord. Därpå trevade jag själv vidare,
kännande en husknut snudda min axel.
— Stå nu stilla, ropade han halvhögt.
Jag stannade.
Kort därefter hördes vagnshjul, de gnisslade som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
